Tid Bajsblöjor och Proteinpulver

Återigen alldeles för länge sen jag skrev något här! Tänkte att jag skulle ge en lägesrapport och förklara vart jag hållit hus någonstans senaste månaderna.

Vi kan börja med att ta upp 2016 som fiskeår. För mig var det inget bra år alls. Inte för att jag inte fångade några fina fiskar utan för att pressen över att ha ett märke i ryggen samtidigt tog bort mycket av det som är fiske för mig. Tiden blev längre mellan bilder samt fiskar och jag "levererade" inget material. Det fanns egentligen inget krav att leva upp till utan det var mer jag som satte pressen på mig själv. Jag satt fast i ett tänk då det bara var stor fisk som räknades och att kunna lägga ut en bild för massa likes. Under hemfärd från ytterligare ett segt pass slog tanken mig - det här är inte fisket jag fastnade för...

Mitt sug för fisket dalade markant och min tid lades på träning och min älskade familj istället. Jag fann fotbollen igen och började även träna på gym flera dagar i veckan. Och det är egentligen där jag spenderat senaste månaderna.

Hur som helst, isen la sig och isfisket har alltid varit något jag uppskattat väldigt mycket men även nu fanns inget sug eller motivation för att ge sig iväg. Jag blev påmind av tiden vi lade förra vinterhalvåret på att söka vatten och platser för ett lyckat fiske i närområdet och bara tanken på att lägga ner den tiden igen fick mig att välja något annat istället för att fiska. Jag hade många väldigt bra ursäkter till att inte fiska och det är jag, såhär i efterhand, väldigt glad över.

Nu såhär i början av 2017 kan jag känna att jag har koll på mitt liv. Jag mår bättre fysiskt än jag gjort på väldigt länge, jag har järnkoll på kosten, har ett jobb jag trivs med och en familj jag älskar över allt annat. Och till råga på allt - fiskesuget är tillbaka! Här nedan kommer några rader om fisket såhär långt:

Egentligen började vårt vårfiske redan förra våren. I ett tidigare blogginlägg beskrev jag fisket vi bedrev då. Man kan sammanfatta det hela med ett ord egentligen - Tid. Fruktansvärt många timmar lagda på utforskande av platser, metoder och tekniker i letandet efter ett guldkorn. Men som man brukar säga. Den som söker den finner.

Den här tiden på året är då de flesta jagar tunga fiskar. Många vallfärdar till kända platser t.ex ostkusten och dess åar, våra grannar söderut och vissa söker sig även ännu längre ner på kontinenten. Personligen är jag inte mycket för att vandra i andras fotspår utan finner tillfredsställelse i att lyckas på egen hand. Självklart har även jag mottagit tips och vägledning av duktiga fiskare i närområdet och utbytt information men mycket har gjorts på egen hand. Bland annat val av metod och plats där vi bedriver vårt fiske för tillfället.

Jag och min gode vän Robin upptäckte i slutet av förra vårsäsongen vilken metod som var bäst och började även komma närmare platser som kändes rätt. Traditionellt jiggfiske är metoden som fungerar bäst för tillfället och det är jag glad över. Det är ju där mitt abborrfiske började. Det finns nog inget mer tillfredsställande än att känna när abborren suger upp jiggen från botten samt gungen som följer. Det är givetvis väldigt roligt när man lyckas med bedriften att fånga en stor fisk men jag uppskattar abborren för fisken den är. Vissa fastnar för gäddan, vissa för gösen - jag fastnade för abborren och tycker att den är oerhört vacker på alla sätt, stora som små.

Orädd liten filur :)

Senaste idag var jag iväg igen på ett tidigt morgonpass, jag ska göra mitt bästa för att visualisera det för er:
 Det var en blöt och disig morgon med tung dimma. Jag packade ur mina saker ur bilen och började traska mot tänkta fiskeplats för dagen. Väl vid vattnet stör jag några kanadagäss som skäller på mig när jag kommer närmare vattnet. En mink på andra sidan tittar nyfiket på mig och jag tillbaka på den. Det är vindstilla och jag vill knappt bryta ytan med mitt bete med risk för att förstöra det vackra skådespelet framför mig.

Efter några kast får jag mitt första hugg när jiggen är påväg mot botten - som så många gånger förut.     Med den första fisken i håven hör jag något till vänster om mig i gräset..- minken har kommit till min sida och är ännu mer nyfiken på vad jag grejar med. Jag får en åskådare när jag sätter upp min kamera för att fotografera fångsten. En orädd liten filur den där. Den hade nog uppskattat om jag gett fisken till den istället för att återutsätta den för strax därefter var jag inte lika intressant och han simmade iväg längst strandkanten.

Jag fiskar vidare och lyckas lura ett tiotal fina abborrar innan jag bestämmer mig för att packa ihop och åka hem och äta lunch med familjen.

Det är möten likt denna som gör passet minnesvärt.
Det är närheten till naturen och att få vara en del av den som jag älskar.
Det är inte fisken man fångar, utan vad man fångar när man inte fått någon fisk alls som definerar min kärlek till fisket och allt som medföljer.

En vacker fisk från dagen!

Året hittills och annat svammel

Ja som rubriken lyder hade jag tänkt att skriva av mig lite om fisket som varit hittills detta år. Kanske inte ens är värt att kalla det fiske förresten, det har gått helt fantastiskt kasst. Eller har det verkligen det? Lite reflektioner följer nedan.





Jag och min vapendragare Robin har lagt all vår tid till att utforska närområdet och att testa nya vatten utan något vidare resultat. Har vi blivit klokare? Nja. Har vi utvecklats som fiskare? Det tror jag. Är det värt tiden? Det hoppas jag innerligt. Tid är ju egentligen det "enda" man behöver för att lyckas med sitt fiske. Vem som helst kan ju när som helst, när man har tid, välja att åka till vatten som håller stor fisk. Personligen har jag en stående inbjudan att komma o fiska nere i Holland (vilket inte på något sätt innebär att jag kommer fånga en superabborre), jag kan åka till sjön där vi spelade in Abbourne, jag kan ta bilen ner till Kalmar och fiska i de populära åarna osv. Vid dessa ställen är det ju ingen garanti att fånga en stor abborre såklart, jag är inte så naiv att jag tror det. Men chanserna är betydligt större än vid mina vatten jag har runt mig.

Men utvecklas man som fiskar då? Blir man bättre fiskare genom att skippa utforskandet och att lära sig hur ett vatten funkar och gå direkt till fångsten? Är det verkligen så viktigt att fånga stor fisk att jag skulle välja att gå någon annans stig istället för att skapa min egen? Svaret på samtliga känner jag, personligen, är ett nej. En stor fisk ska förbli stor. Jag vill uppskatta och känna att jag är värd mina fiskar jag fångar. För mig är belöningen att upptäcka-> utforska-> lära->fånga. Då har man lyckats på egen hand, då har du gjort alla val som lett upp till fångstögonblicket. Ett ögonblick jag synnerligen ser fram emot. Jag gissar på att jag kommer känna mig ganska tillfreds när dagen kommer då man prickar rätt och allt stämmer.

Personligen känner jag även att det är sån jäkla hets på stor fisk överlag i branschen nu. Om den inte väger över si och så mycket eller är si och så långt drar man sig för att lägga upp den på Facebook eller Instagram. Lite tråkigt kan jag tycka, låt mig kort försöka beskriva varför.
    Jag fiskar en del i Svartån(!) då den ligger relativt nära. Där är abborrarna fruktansvärt fina både i färg och form. De blir korta men tjocka och har extremt röda fenor. Spana in lillen på bilden nedan t.ex!

Fruktansvärt fin form och färg

Där tar jag gärna några extra sekunder och uppskattar abborren och fångsten oavsett hur mycket den väger eller hur lång den är. Alla individer är olika och jag tycker de bör behandlas lika. Föreställ dig att fisken du håller i väljer att nappa på dina grejer om några år igen och att du då sitter med ett nytt personbästa t.ex. Eller föreställ dig istället att du inte har någon kamera med dig och att du måste föreviga ögonblicket genom att titta en extra gång på fisken. Föreställ dig samtidigt att Facebook eller instagram inte existerar, du behöver inte visa upp fisken för någon. Det är din fångst och endast din att glädjas åt. Det blir helt plötsligt ett väldigt speciellt möte och man känner en viss ödmjukhet över att fisken valt att nappa på just dina grejer.



Jag kanske mest svamlar, men det är lite av vad jag funderat över på sistone. Ta inlägget för vad det är; högst personliga reflektioner och tankar.

Struktur

Jag fick nyligen en fråga angående mina abborrprylar och hur jag har dem organiserade. Fick för mig att någon annan kanske vill veta det med så ja, here we go..

När det gäller fiskeprylar och vissa saker i mitt liv är jag ganska pedantisk av mig. Jag hatar till exempel när det står grejer på diskbänken i köket.. Där ska man laga mat och inget annat! De finns fler saker men jag känner att ett exempel ur vardagen får duga.

Vi delar upp det här lite känner jag och skapar lite struktur, annars kommer jag vandra in på ämnen som är sjukt off-topic. Gå o se Deadpool, it's awesome!

1. Vad har jag med mig på fisketuren?
Förutom det sjukt uppenbara som beten och spön kommer här lite exempel på vad jag tycker är vettigt att ha med sig ut.
   Tänger är först ut. Helst en som är rejäl och har en lång nos som den på bilden. Kommer gäddan o snor dit bete och den råkar sitta djupt vill du inte ner med fingrarna och gräva. Den har räddat både mina beten och gäddor flertalet gånger.
   Den lilla peangen är till för att ta bort krokar ut munnen på abborrar. Har använt den till att rädda många abborrar som fullkomligt inhalerat mina beten. Går att hänga den i någon tygbit på jackan eller liknande så den alltid är tillgänglig.   En sax till ett syfte, och endast ett syfte. Klippa din flätlina. Minns inte vart jag köpte den på bilden men den är specifikt till för att användas till flätlinor och den gör jobbet galant!
   Avbitare är ett måste. Sätter sig krokarna jävligt är en avbitare väldigt skönt att ha till hands. Speciellt om du är ensam och långt hemifrån.
   Den numera klassiska IKEA-påsen är vettig att lägga fisken i under vägning. (Glöm inte att blöta den innan du lägger ner fisken i den). Syftet med vågen och måttbandet på bilden känns överflödigt att beskriva.

Viktigt att de ligger åt samma håll! Ehm....

2. Förberedelser.
Personligen använder jag mig helst inte av lekande eller beteslås. Framförallt inte när jag jiggfiskar. Presentationen av betet är viktigt för mig och i de vatten jag fiskar i.
   Jag skarvar ihop min huvudlina med mitt tafsmaterial (FC) med en dubbelgrinner. Ofta byter jag tafs mellan passen och ser alltid till att mina knutar är nya och fräsha. Ladda kaffebryggaren är nog en av de viktigaste tipsen jag kan ge annars.

3. Organisering och effektivisering.
Detta har lite att göra med förberedelser också men lite mer långsiktigt. För mig är struktur viktigt vid fiske, vill jag byta en jigg ska jag veta vart jag hämtar den, vill jag har en 7 grams skalle och inte en 5 gram ska jag veta vart den är etc etc. Mitt tips är att börja. Börja organisera, sätt er och sortera jiggarna efter färger, modell osv.  Döp lådorna till det de innehåller t.ex. Dropshot, Shadjiggar etc. Detta är småsaker som underlättar och effektiviserar själva fisketiden, i alla fall för mig. En sak till jag gör är att alltid ta bort jiggskallarna från mina jiggar. Man byter ofta vikter och jag känner att det är inte alltid man vill använda samma tyngd/längd på jiggskallarna till jiggarna. Måhända att jiggen blir lite sliten efter några byten men lite superlim löser ofta det åt dig. Just det, superlim glömde jag nämna överst. Applicera en liten klick lim precis vid skallen på jiggen innan du trär på den helt på skallen. Då sitter den som Fa..berget! Jag vill smyga in med lite reklam här. Detta är en produkt till er som vill ha lite ordning på småplock och ha färdiga tackel av olika slag med er, Gunki Hand Bag. Den rymmer allt man kan tänka sig; lådan med jiggskallar, plastfickor där man kan ha Carolina- och Texasriggar, doftpennor, olja till rullarna, flöten, krokar, flourcarbon osv osv osv osv. Galet rymlig och sjukt smidig att ha med sig.

4. Medvetenhet.
Jag älskar att jiggfiska och att tackla gummibeten på alla möjliga sätt. Det är vad jag personligen älskar att göra när jag fiskar. Jag är däremot inte främlig för att använda en liten vobbler eller ett vibrerande och rasslande reaktionsbete om situationen kräver det. Det är få gånger mina jiggar avböjs men funkar inte metoderna och betena man tänk använda för dagen är det bra att ha något i backup. Om inte för att fånga fisk så för att träna på något annorlunda, någon ny metod eller fiska med beten man annars inte fiskar med. Sammanfattning: Försök att ha med lite olika beten som rör sig och beter sig olika. Funkar inte din favoritmetod? Testa något annat. Det är i slutändan inte du som bestämmer vad som passar för dagen, det är alltid fisken. Ha kul! 

Vobblers, popper, reaktionsbeten. Medvetenhet.

Har du med dig något eller har tips om något du känner är sjukt nice som jag missat? Kommentera gärna på facebookinlägget jag kommer göra om det här inlägget!

Verkligheten

I slutet av förra årets båtsäsong började jag och min vän Robin planera inför stundande pimpelsäsong. Som vanligt med en gnutta försiktighet då man aldrig kan vara riktigt säker på att det faktiskt blir is. Men fiska skulle vi ju oavsett vad, vi gjorde upp både en plan b och en plan c. I vissa fall även en plan d...Nåja, mer om det längre ner. Om ni orkar läsa dit ner vill säga.

Is som sagt, det där hårda helvetet som lägger sig på vattnet under de kalla månaderna av året. Det som gör att man blir tvungen att göra ett hål (eller 200) för att kunna fiska. Det där som gör att man ser ut som en fullkomlig idiot när man sitter där o rycker lite i ett fiskespö i det minsta formatet för att locka fisken till hugg..

Is är inte endast av ondo dock, isen är en stor del av vår plan vi satte i verket runt årsskiftet. Planen var i att vi skulle utnyttja isen och att försöka utforska nya vatten. Och efter några halvtaskiga försök på sjöar där isen var riktigt dålig kom det sedan ordentligt med minusgrader och isarna kändes säkra. Vi gav oss iväg till en av de sjöar vi siktat in oss på (efter att vi fått tips om att den ska vara bra) och där tillbringade vi sen 3 dagar sammanlagt. Jag ska även tillägga att denna sjö ligger ca 8 mil bort, enkel resa. Den ligger en bit in i skogen och den är allmänt jävlig att ta sig till. Men vi gav den både en och tre chanser utan något vidare resultat. Jag fiskade då med ekolod och vi sökte av sjön systematiskt men förgäves. Nåväl, då testar vi en annan sjö istället, tänkte vi. 

Och sagt och gjort, någon dag senare satt vi i bilen igen. Denna gång till en sjö i närheten av den första sjön. En större sjö. Även där går vi bet trots hårt jobb och mycket letande. Dagen efter är vi där igen, samma resultat igen. Efter att man gjort samma sak den 6-7:e gången börjar man fundera på vad fan man håller på med.

Det är ungefär här det roliga börjar..Det är här vi båda börjar den onda cirkeln av riktigt korkade tankar.."Tänk om det är bra på den andra sjön idag?", "Det är ingen aktivitet här, vi kanske ska skita i det helt enkelt", "Ne vi åker till en annan sjö". Och ibland gjorde vi det. Vi bytte sjö i hopp om att något skulle vara annorlunda eller att vi på något mirakulöst vis skulle lyckas med fisket i den nya sjön med halva dagen kvar att fiska på....Vi kan egentligen inte försvara tankegången på något sätt. Det känns såhär i efterhand som att vi kastade bort mycket bra fisketid. Tid vi kunde lagt på sjöar vi faktiskt känner till. Vi spenderade ju alldeles för lite tid egentligen på dessa sjöar för att måla upp en rättvis bild av hur fisket kan vara men vi känner att vi kommer tillbaka med båt istället. Att åka på tips och tro att man ska få uppleva något monsterfiske var ganska naivt.

Hur som helst, vi avverkade till slut 5 sjöar. Eller ah, vi utforskade en del av dessa sjöar. Man täcker ju tyvärr inte så mycket vatten när man sitter och pimplar. Nu åkte vi till helt okända sjöar med inget mer att gå på egentligen än tips och en fingervisning om vart (ungefär) man skulle vara för att lyckas. Ett tips till er som ska testa nya sjöar på vintern; sök upp din egna information. Gärna en djupkarta om det finns, det hjälper otroligt mycket. 

Grundpoängen i detta inlägget är att jag vill få fram att det faktiskt ligger VÄLDIGT mycket tid och arbete innan man faktiskt hittar en guldgruva eller ens en lite bättre fisk. Vi har nog sammanlagt åkt närmare, om inte över, 100 mil, gått flera mil fram till sjöarna, spenderat pengar på diverse utrustning, lagt ner tid på att ta kontakt med folk om fisketillstånd osv osv. Något jag gissar att de flesta som har hittat bra spots kan hålla med om att de också har gjort och det är ju det som är verkligheten bakom varje fisk. Det är ju därför man (jag åtminstone) inte gärna delar med mig av dessa ställen. Jag har ju lagt ner tiden, jag har spenderat de här pengarna, jag har slitit och gått flera mil för att hitta hit, jag har gjort mig förtjänt av att få uppleva ett bra fiske just här...

Det kanske låter som att jag är bitter men det är egentligen tvärtom faktiskt...

Tänk om någon av sjöarna levererat eller om vi hade fått uppleva något magiskt? Tänk att få bli belönad efter att man lagt ner den tiden och det arbetet! Tänk hur pass mycket värd den där kilosfisken eller 1,5:an hade blivit efter att man åkt de där 20 milen några gånger i veckan! Det är ju ändå det som driver mig i alla fall. Den där chansen, möjligheten, att idag, KANSKE, kommer du att få en bra fisk om du bara lägger ner tiden och arbetet som krävs. Det är ju det som är halva charmen med fisket?

Jag och min gode vän Robin har fortfarande samma plan som innan. Vi kommer fortsätta utforska sjöar i vårt närområde och även en bit bort, men denna gång efter att isen försvunnit. Jag har införskaffat mig en Quintrex 350 för att kunna nå de annars otillgängliga vattendragen och sjöar. Robin köpte sig en större Quintrex 390 för att kunna ha i de större sjöarna men även hemmasjöarna. Tanken är att börja avverka vårt läns alla sjöar, en efter en. Göra vår egen research och samla vår egen information.

Förhoppningsvis kommer slitet att belöna sig. Förhoppningsvis hittar vi det vi söker. Det är målet. Jag hoppas och tror på att resan dit kommer bli jävligt rolig den med.

Följ gärna vårt framtida projekt här på min blogg. Jag ska försöka skärpa mig och uppdatera mer regelbundet.

Grannarna

Jag och min vän Robin spenderade helgen nere hos våra grannar. Av ren respekt för den fiskeklubben som ligger i närheten och dess medlemmar tänker jag inte nämna den exakta platsen offentligt. Om du tror dig veta eller helt enkelt vet var vi varit kan du hålla det för dig själv. Det sista den här platsen behöver är fler som fiskar där.

Vi kan börja med att säga att jag endast besökt den här platsen en gång. Det som följer är mitt första intryck av platsen. Jag ska även få en sak ur vägen för att inte skapa någon missuppfattning längre ner i inlägget. Det är alltid roligt att få en bra fisk! Den meningen kan få vara ett ledord genom hela texten.

Platsen vi fiskade på är en kanal som sitter ihop med havet. Abborren följer mörten in i kanalen för att frossa och sedan vandrar längre upp i systemet för att leka. Abborren leker som de flesta vet på våren. Alltså är detta ett återkommande fenomen. Abborren kommer alltså in i den här kanalen vid en viss tid på året och stannar där i några månader tills den tillslut simmar ut i havet igen. Det är i alla fall vad jag fått berättat för mig och så som jag förstått det hela.

Nu till ren konkret fakta. Den här kanalen jag nämnt är inte stor. Nu pratar vi strax över 100 meter lång och kanske 40 meter bred. Den här delen av det här systemet är det första abborren/betesfisken kommer till när de ska in för att äta/leka. Det är även här allt fiske bedrivs. När jag och Robin fiskade där använde vi 7gr skallar till våra jiggar och då hade vi kanske 10 meter kvar till andra sidan av det här "badkaret". Hade jag använt 15 gr skalle hade jag kastat över till andra sidan. Nu har du nog en bild av hur det ser ut på det här stället.

Hur mycket fisk är det här då? Om jag säger att jag behövde använda dropshot med offsetkrok stundtals för att inte felkroka fisk börjar jag närma mig. Och nu pratar jag inte bara abborre utan brax, mört, havsöring, enstaka gädda etc. Men även såklart en hel del abborre.

Det är här jag kan flika in igen med att säga att det här är första gången jag fiskar där, och det här kanske var en exceptionell dag men jag har svårt att tro det. När fisken väl kommer in i systemet, vilket det verkade som att de precis hade gjort när vi kom dit, då står fisken packade som sillar.

Danskarna som tillsynes har fiskat där en hel del hade varsin stor hink med räkor och mörtar för att fiska med. Det tog nog inte mer än 30 sekunder för dem att få en fin fisk stundtals. Effektivt, ja. Särskilt utmanande, nej.

Första förmiddagen vi fiskade, vilket var i lördags, fick vi 5 stycken över kilot. Ingen riktigt stor men de låg mellan 1000-1300 gram. Jag fick fisk på mina första 3-4 kast. På det andra av de kasten fick jag en abborre på 1,2 kilo. Vad gjorde jag för att fånga den? Kastade ut och vevade monotont för att inte råka rycka in jiggen i en förbipasserande fisk av någon art. Svårighetsgrad? Oexisterande.

Vi fortsatte få fina fiskar men inga riktigt stora. Senare på dagen började de reglera vattnet i "badkaret" och vattennivån steg och blev väldigt grumligt. Fisken slutade hugga men vi kände de fortfarande med jiggarna och linorna vid hemtagningen. På söndagen fick vi en över kilot och några strax under. 

Totalt fick vi alltså 6 stycken fina abborrar. Men på något vis känns det inte som att vi förtjänade dom eller gjorde något speciellt för att få dem. Nu får ni missförstå mig rätt igen ,det är alltid roligt att fånga en fin fisk, men såhär i efterhand känner jag mig bara lurad och besviken på hela upplevelsen. Att stå 20 man och kasta ut i ett sånt litet område där det är packat med fisk och bara kunna kasta rakt fram i princip för att inte fastna i varandras linor kändes både osportsligt och fel. Det jag trodde innan jag åkte var att systemet i sig skulle vara större framförallt.  Att någon typ av letande efter fisken skulle behövas, men vi tog första bästa platsen och sen fiskade vi där hela helgen. Mycket pga att vi inte kunde flytta på oss då det var fullt med folk överallt. Det finns även möjlighet att fiska utanför det här systemet och det testade vi, men all fisk hade gått in tydligen enligt en lokal kille.

Efter att vara van att fiska från båt, leta efter fisk och KANSKE bli belönad men en fin fisk någon dag och något av alla pass kändes detta bara fel. Det kändes som att vi fiskade på mer eller mindre instängd fisk som kommer in i systemet av ren instinkt, att äta och leka. Jag vet redan hur många försvarar det här området och fisket och jag kan köpa att vissa dagar är segare än andra och att vattenstånd osv osv påverkar men kom igen? Du vet ju att fisken är där, utmaningen och charmen med att fånga fisken är som bortblåst jämfört med något annat vatten. Men, det är ju C&R på allt? Ja, men man kan omöjligt vara så naiv så man tror att det inte påverkar fisken. Inom sin tid kommer ett sånt där vatten vara sönderfiskat det också.

Jag känner mig inte ett dugg duktig för att jag fångat de här fiskarna. Det känns som att vem som helst kan åka dit och fånga en fin fisk. Ta därför inte mina bilder jag lagt upp i grupperna som skrytbilder, utan jag anser att det blev fina bilder på fina abborrar.Fina abborrar tröttnar man ju aldrig att titta på. 

Nae, med blandade känslor och åsikter lämnade jag våra grannar som ni märker. Jag kommer nog inte åka tillbaka. Vill du åka dit o testa fisket så gör det för all del, du kommer få upp ögonen för många saker angående det vattnet, och inte bara själva fisket.

Puuh, skönt att skriva av sig lite igen. Skitfiske på er, så ses vi kanske på någon av våra Svenska sjöar framöver.